In News

Det har länge varit oklart hur rättighetsinnehavarens rätt till skälig ersättning och skadestånd ska beräknas vid olovlig streaming av filmverk. Högsta domstolen (HD) har i en nyligen avkunnad dom (mål B 1540-18, dom 21 januari 2019) fastslagit hur den skäliga ersättningen bör beräknas, i ett brottmål där intrångsgörarna fällts till ansvar för den olovliga streamingen.

I förarbetena till upphovsrättslagen anges att ersättningen för utnyttjandet är tänkt att utgöra ett skäligt arvode enligt vad som är normal praxis inom branschen, dvs. rättighetsinnehavaren ska ha rätt till den ersättning som objektivt sett borde ha betalats för en frivillig upplåtelse (för att en intrångsgörare inte ska komma i ett bättre läge än den som följer lagen). Om det finns en relevant licensmarknad utgår då beräkningen från vad en hypotetisk licens för motsvarande nyttjande skulle ha kostat, varvid rättighetsinnehavaren har bevisbördan för vad som är ett normalt pris på marknaden.

Rättighetsinnehavaren i målet krävde 8 mkr som skälig ersättning för nyttjandet, och 1,2 mkr i skadestånd. Kravet på skälig ersättning baserades på en fiktiv licenskostnad för en upplåtelse av rätten att fritt tillgängliggöra filmen för allmänheten på internet, där (en försiktig värdering av) produktionskostnaden för filmen utgjorde basen för kostnadsuppskattningen (då en sådan licensmarknad inte fanns i praktiken).

Tingsrätten ansåg att rättighetsinnehavarens beräkningsmodell var bristfällig, då den grundade sig på en distributionsmodell som var okänd och inte heller var genomförbar med hänsyn till hur marknaden fungerade. Eftersom det dock hade framgått att filmens spridning måste ha varit omfattande, bestämde tingsrätten den skäliga ersättningen till 1 mkr, samt utdömde 50 000 kr i skadestånd för utebliven försäljning. Hovrätten å sin sida höll med rättighetsinnehavaren om att filmens produktionskostnad kunde läggas till grund för ersättningsberäkningen, men eftersom det var osäkert om verkligen rättighetsinnehavaren hade kunnat få ut detta belopp vid en licensförhandling bestämdes den skäliga ersättningen till 4 mkr. Inget skadestånd utdömdes, då det enligt hovrätten inte visats att rättighetsinnehavaren lidit skada som överstigit den skäliga ersättningen.

HD prövade enbart frågan om skälig ersättning, inte skadeståndets storlek. HD valde att inte lägga rättighetsinnehavarens ersättningsmodell till grund för beräkningen. Denna utgick enligt HD från en evig ”totallicens” med en licensavgift som – med hänsyn till de negativa effekter som en sådan upplåtelse skulle ha fått för rättighetsinnehavarens egen affärsmodell – beräknats utifrån filmens produktionskostnad och rättighetsinnehavarens vinstkrav. Det faktiska nyttjandet däremot hade bestått i att gratis erbjuda streaming av en stor filmkatalog (av vilket den i målet aktuella filmen var en del) under en begränsad tid, och HD bedömde det som osannolikt att en fiktiv licensförhandling hade lett till en ersättning om flera mkr per film. HD konstaterade istället att efterfrågan för en film är mycket hög initialt vid offentliggörandet men att efterfrågan avtar tydligt kort tid därefter. Vidare påpekade HD att flertalet uppgifter i utredningen måste bedömas med betydande försiktighet.

HD sänkte därför ersättningsnivån betydligt, och fann att en skälig ersättning för nyttjandet skulle bestämmas till 400 000 kr, varvid HD beaktade (i) den relativt långa tid under vilken intrånget pågick (13 månader), (ii) när och under vilka former filmen gjordes tillgänglig av rättighetshavaren och av andra på laglig väg, (iii) uppgifter om förekommande licensavgifter liksom om den faktiska försäljningen/internetbaserade uthyrningen och om illegal streaming, och (iv) intäkten efter avdrag för kringkostnader vid internetbaserad uthyrning.

Time Advokatbyrå är en ledande affärsjuridisk advokatbyrå specialiserad på affärer inom IT, teknik och digitalisering. Om du vill veta mer eller har andra frågor inom dessa områden, vänligen kontakta Fredrik Ståhl, delägare och ansvarig för IP-gruppen på Time Advokatbyrå, på fredrik.stahl@timelaw.se / +46 8 555 099 85, eller Per Strandbackeper.strandbacke@timelaw.se / +46 8 555 099 89.